Confessions of a Krokiare.

Under ett krokipass hinner man verkligen uppleva en mängd olika känslor. Allt ifrån djup och deprimerande ångest till sprudlande glädje och flow. Och det syns i bilderna som blir. På gott och ont. Nedan följer bilder på ett axplock av teckningarna som jag skapade under det senaste passet, och jag tror att de representerar det värsta, medelmåttighet och självklart ingen perfektion alls. För det händer inte. 
 
Men varsågoda!
 
 
 
 
 
 
 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0